Ingrids blogg om hälsan och kärleken

Kärlek
7/11-2017

You-dont-love-someone-for-their-looks-or-their-clothes-or-for-their-fancy-car-but-because-they-sing-a-song-only-you-can-hear-2

Ibland tar det tid att hitta orden och vad som ska komma ut och ner på pappret. Ibland trycker de på så ofantligt och vill bara ut. Det nästan bubblar inombords som sockerdricksflaskan som är på väg att explodera. Så är det just nu. Jag måste få skriva och sätta orden på pränt, låta dem få komma ut ur mig och dela med mig till andra. De pockar verkligen på och fingrarna far snabbt, snabbt över tangentbordet.

”You don’t love someone for their looks, their clothes or for their fancy cars, but because they sing a song only you can hear…”

Dessa ord finns på ett vykort nära mig och jag läser dem med jämna mellanrum, ler och tänker att det är härligt att det är så. Att ibland slår det an en ton inombords som klingar speciellt för mig och som jag förstår.

Det finns en plats hos dig där jag lägger mig nära i ordlös, oändlig kärlek. Jag landar här och allting bara stannar upp. Jag är hemma, jag är lugn. Två pusselbitar som exakt passar ihop. Vi andas tillsammans och våra kroppar smälter samman.

Jag längtar så efter denna plats nu, jag längtar att få vila hos dig, nära, att få känna dina dofter och andas in dem, andas genom dem. Jag längtar efter att få ligga där och vara tyst och bara känna, låta hjärtat bli mjukt och få öppnas upp. Inte låta orden få störa. Jag älskar ord och jag älskar att få uttrycka mig men jag älskar också tystnaden, den härliga talande tystnaden som ger plats till annat.
Jag älskar dig oändligt.

 

 

 

 

 

 

Ledarskap
10/10-2017

DSC_0359

”Beskriv dig själv och dina egenskaper,” sa hon. ”Ååh, jag vet inte. Kan inte du säga istället?” Märkligt egentligen. Jag borde ju vara proffs på mig själv. Det är ju faktiskt ganska många år nu som jag umgåtts med mig själv. J För längesen gick lyssnandet sällan inåt utan antennerna var riktade utåt. Världen fanns utanför….tills jag upptäckte den oändliga värld som vi alla bär inom oss, och kikarsiktet fick en ny vy. Meditation, yoga, promenader i naturen, stillhet och mycket mer uppmärksamhet i nuet än innan. I tystnaden hör du svaren, sägs det, och det är så sant.

”Beskriv dig själv och dina egenskaper” Nu kan jag svara och en sak som lyser igenom är att jag tycker verkligen om att leda. Jag älskar det! J Inte bombastiskt styra och ställa och peka med hela handen, utan snarare mjukt puffa på, gå sidan om och vägleda människor.

Jag tar sällan täten och säger: ”Följ mig! Så här ska vi göra!” Nej, vi går sida vid sida och du som är med mig blir stöttad, får råd och kommer en bit längre på just din unika väg. Jag önskar att var och en ser sin egen storhet, sin stadga och styrka, för ledaren, jag, kommer inte alltid vara där. Då ska du kunna stå på egna ben och känna dig stärkt och förstå att du kan själv, du har enorma resurser och är trygg i det.

För många år sedan när jag inte hade en aning om vad jag ville bli, sa min pappa att jag borde bli lärare för jag var så rättvis. Så blev det. Under 25 år undervisade jag på högstadiet. Nu leder jag i mina yogaklasser och fridykarklasser. Samma roll men med andra mottagare.

Ibland slår tvivlet klorna i mig och ryter i mina öron: ”Vad har du att komma med!! Vem tror du att du är!?” De här grå, lågoddsade dagarna finns så klart, men med en stadig hand kan rösten som ryter dämpas och ges mindre utrymme. Självförtroendet är inte alltid på topp men dessa dagar finns också och jag genomlever dem, andas och tänker att snart går det över.

Ledarskap där tonvikten ligger på att deltagarna upptäcker sina egna kvaliteter och förmågor och får mer ryggrad i sitt liv. Det är proffsigt ledarskap för mig.

 

En helg i lyx

13/9-2017

DSC_0077

I slutet av augusti höll jag i en yogaretreat i Beddingestrand. Dessa dagar  skulle bli som en oas och en paus i tillvaron, en möjlighet att stänga av det yttre bruset och en stund få vila i sig själv.  Lite av en lyxhelg, inte på grund av fina, dyrbara yttre attribut, utan på grund av att tid skulle ges till det inre och tid var helgens enda uppgift; tid att bara vara, ta hand om sig och blicka inåt. Två dagar fyllda med övningar då deltagarna bara behövde vara med, ha sin yogamatta till hands , en bok och en penna. Inga måsten, bara närvaro.

Det var sjätte gången jag höll en yogahelg i Beddinge och det blev så tydligt för mig hur viktigt det är att då och då få gå in i ett annat varande med exempelvis yoga, meditation och vila. Att en helg bara få ägna sig åt sig själv, ta hand om sig, äta god hemlagad mat, vila, samtala och vara närvarande i nuet, att vara i en bubbla där allt det yttre får vänta för att just nu sker viktigare saker.

Tillåtelse att titta inåt, släppa fram alla tankar, sinnesstämningar och känslor som finns där inne och som är mitt sanna jag. Våga lyssna inåt och också ha tiden att göra det utan att bli störd, ta del av fantastiska insikter och kanske hitta ännu mer till mig, till vad jag vill och önskar. Att få sitta på en bänk vid havet och inte göra någonting alls utan att bara betrakta. I dessa stilla stunder sker underverk, bara jag vågar lyssna och slappna av. I dessa stunder återhämtar kroppen sig och jag hittar tillbaka till den jag är och kopplar ner, kopplar av och kopplar bort allt annat.

Helgen innebar mycket fokus på andningen, mycket musik och ljud, från olika slags intrument och från havet och vinden. Många tillfällen gavs till tankar i stillhet utan att behöva störas av annat. För mig blev det en insikt att detta ska ges så mycket mer utrymme i livet. Kroppen och sinnet behöver vård och omsorg för att så länge som möjligt fungera optimalt så jag kan leva fullt ut.

Det var mitt arbete att hålla i yogaretreaten och ge alla närvarande det absolut bästa. Det arbetet älskar jag, kan jag säga, fullt ut. Vi träffades lördag morgon och avslutade helgen tillsammans söndag eftermiddag. Inte lång tid egentligen, men ibland behövs inte det.
Namasté

 

 

Mundekulla Retreat Center

21/8-2017

DSC_0094Det finns en plats på jorden som är så sanslöst vacker så man nästan tappar andan. Luften är så ren att lavan hänger som vackra slöjor från trädens grenar. Det känns som att man själv tvättar sig ren och hittar ännu mer in till sin egen kärna. Efter några dagar här står man lite stadigare på jorden.

Mundekulla ligger i Smålands skogar. På vägen dit brukar GPS:en lägga av och man får köra lite på känsla för att komma fram. Och så är det, radioskugga lite överallt för att hjälpa en att vara närvarande på platsen och närvarande med sig själv och andra. Så fint!

Mundekulla retreat center är en av de viktigaste platserna för mig och min familj och hit återvänder vi gärna till underbara möten med andra människor men i synnerhet till möten med oss själva. Vi hittar hem.

När vårt förhållande var alldeles nytt åkte jag och min man hit på en relationskurs. Det kan kanske låta lite onödigt att efter endast tre månaders förhållande åka iväg på en relationskurs – men det var precis tvärtom – vi ville ge vårt förhållande den absolut bästa starten och de bästa verktygen. Vi fick det bästa och återvände hit två gånger till och till samma underbara kursledarpar Robert och Carin. Kärlek till er.

Från första början blev vi tagna av platsens skönhet och den vilsamhet som inföll sig så fort vi kom hit. Det var i slutet av oktober, lite råkallt och murrigt och som gjutet för att vara nära varandra, hitta in till våra hjärtan och bara vara tillsammans. Från och med nu hade Mundekulla fått en alldeles särskild plats i våra hjärtan.

Nu är vi nyss hemkomna efter vår tredje Musikfestival på Mundekulla  och inte med en känsla av: ”Nu har vi varit med om detta, nu räcker det,” utan snarare tvärtom; ”Vilka musiker! Vilka workshops! Vilka föreläsningar! Wow!! Vi vill bara ha mer!” Allting under festivalen genomsyras av en äkthet, av fantastiska möten och att allting är så nära. Man är nära scenen där de olika artisterna spelar och uppträder. Efteråt kanske man sitter vid samma bord och äter lunch eller middag tillsammans. Härligt avslappnat och härligt nära.

På Mundekulla skalas det onödiga bort och vi når varandra – innanför murarna. Detta inbäddat i en fantastisk natur och med otroligt proffsiga musiker, ledare och arrangörer gör Mundekulla värt att åka tillbaka till, igen och igen. TACK!

 

Speak the truth
18/7-2017

DSC_0705Speak the truth – dessa ord kommer fram när jag ligger i Plogen – så starkt och tydligt; Speak the truth. Precis så och på engelska….

Det är min och många andras önskan att vara sann, att tala sanning till andra och till sig själv. Det låter så självklart och de flesta av oss har hört sedan barnsben att vi ska vara ärliga och sanna. Ändå kan det vara knepigt att hålla sig till sanningen. Medan jag ligger här i Plogen funderar jag på vad det innebär och varför just dessa ord kommer upp just nu.
Häromdagen var jag inte särskilt sann mot mig själv…

Vi skulle på fridykarutflykt i ett underbart väder. Allt var väl förberett och fikakorgen nerpackad. Det kunde inte bli bättre. Jag längtade efter att få komma ner i vattnet och tyngdlöst få sväva omkring, undersöka och upptäcka, smidigt och graciöst bara flyta fritt fram i denna härliga tysta värld.

Men innan man kommer i vattnet ska utrustningen på – i mitt fall en tajt skräddarsydd jättefin våtdräkt från Elios. Problemet är bara att när denna måttbeställdes till mig vägde jag några kilo mindre, vilket egentligen inte spelar någon roll eftersom den är elastisk. Men det har blivit en grej av detta. Långt innan vi är framme på dykplatsen har min sinnesstämning ändrats och jag ser framför mig hur jag kommer få panik när jag ska ta på mig dräkten. Jag kommer kvävas, fastna halvvägs och varken komma fram eller tillbaka. Stuck! som Nalle Puh i trädet…

Jag är med de bästa, min familj, som kommer hjälpa mig att få på detta andra skinn, så jag lugnar mig lite. Jag andas djupa andetag, stillar sinnet, hjälper musklerna att slappna av och tänker att allt kommer gå bra. Väl framme på dykplatsen är det dags att ta på sig utrustningen. De andra kommer lätt och smidigt i sina dräkter. Sen är det min tur och allt fokus läggs på mig. De står så fint runt omkring mig, väntar tålmodigt, ger mig tid att förbereda mig, pratar lugnande. För första gången i mitt liv kan jag känna en tillstymmelse till vad panikångest innebär. En känsla som det verkligen inte går att resonera med. Den bara störtar över, för min del under en nanosekund, men ändå. Jag har dräkten halvvägs på mig, men drar av den en bit och hade jag haft en sax i närheten, hade jag klippt sönder den utan att tveka.

Jag tar några rundor med mig själv, går undan och tänker att jag är kapabel att hålla andan längre än de flesta så vad är egentligen problemet. Tror jag verkligen att jag kommer att fastna och kvävas – på riktigt!!?? Jag är trygg med dem jag är med, de vill mitt bästa. Tillit. Någon säger: ”Hur vore det om du levde som du lär..?” Just det. Några djupa andetag till och jag bestämmer mig för att stänga av tankeverksamheten, förbereder mig och släpper taget.

Allt är över på fyra sekunder. Dräkten sitter fint på och det är dags att hoppa i vattnet, njuta av livet, naturen och all skönhet som finns runt omkring. När jag simmar ger jag mig själv lite snälla tankar och tänker att den här sidan av mig själv var väldigt ny. Och funderar på hur det egentligen gick till att det jag tycker är mest otäckt med fridykning är något som sker på land när det egentligen är i vattnet som det farliga kan hända. Vilket hjärnspöke!

Jag gör Plogen, denna yogaövning som stimulerar halschakrat och står för både inre och yttre sanning och kommunikation. Här kommer orden Speak the truth upp, som ett brev på posten. Jag ligger alldeles stilla i positionen, förnimmer känslan av efteråt – när allt var klart och jag kunde hoppa i vattnet. Den känslan får vara kvar och bli den sanna. <3

 

Fridykning i en ideell förening
19/6-2017

19369323_10211968548122968_1009054403_oVarje söndag har vi tränat fridykning på Aq-va-kul, unga tillsammans med gamla, nybörjare och avancerade. En härlig dynamik i umgänget med olika åldrar där alla kan bidra med något och ta lärdom av varandra. Många har varit med i flera år och tränat fridykning, några kom till efter jul. Igår avslutade vi fridykarträningen med ett härligt utedyk på Ön i Limhamn i det absolut bästa vädret. Fantastiskt!

Fridykning kom in i mitt liv när min dotter bara var någon månad gammal. Vi gick med i Malmö Sportdykarklubb och från början var jag en väldigt passiv medlem vad gäller själva dykningen men jag följde gärna med på olika utflykter runt Skånes kust och de evenemang som ordnades av klubben. Det blev en mötesplats och ett socialt nätverk som växte och som håller i sig än idag. Inte förrän min son började träna fridykning på badet tänkte jag att jag kunde hoppa i, träna tillsammans med ungdomarna och höja medelåldern några decennier. Sedan var jag fast. Jag har egentligen alltid tyckt att simma var något av det tråkigaste som fanns, att simma längder fram och tillbaka hade jag inte riktigt tålamod till. Men att simma under vattnet blev något annat. Det blev ett meditativt tillstånd att befinna sig i vattnet, hitta lugnet och känna pulsen i kroppen. Ju lugnare jag var inombords desto längre kunde jag vara nere. Det var som att simma i en kokong, omhuldad, inlindad med vattnet som bar mig.

I bassängen gick allting bra men målet med fridykning är ju ändå att dyka ute i det fria. Vi åkte med klubben till Väjern som ligger nära Smögen på västkusten. Våtdräkt och vikter på och det var dags för mig och sonen att hoppa i. Jag minns detta dyk som om det var igår; Christoffer var kloss intill mig, allt var mörkt, stora breda sjögräs vajade under och omkring oss, ledmotivet till Hajen dånade i mina öron och jag fick verkligen ta ett nappatag om min fantasi som skenade hej vilt. Vad fanns där nere? Tänk om jag fick panik i det guppande havet? Tänk om något okänt föremål tog tag om min fot och bara drog ner mig? Hur skulle Christoffer klara sig då?? Jag var med min son som höll sig så nära och litade till 100% på att hans mamma var trygg och säker här i vattnet. Dags att lugna ner sig nu och komma tillbaka till verkligheten. När jag hade hyperventilerat färdigt och fått normal puls igen kunde vi börja njuta av dyket, utforska och till och med dyka ner.

Sedan femton år tillbaka är fridykning familjens gemensamma sport. Det blir härliga naturupplevelser och utflykter längs Sveriges kust och utlandsresor till bra dykvatten. Vi tränar i bassäng på vinterhalvåret för att behålla en bra kondition. Nu när vi dyker ute är Christoffer guiden som visar oss vägen till magiska naturupplevelser under vattnet, som kikar in under stenar där hummern eller storkrabban kanske bor. Samtidigt som vi fridyker förstärks respekten för naturen och att allt hör ihop.

Igår var det som sagt avslutning. Vi träffades på klubben i Limhamn för att låna våtdräkter och vikter. Därefter var det dags att hoppa i båten som tog oss ut till dykplatsen på Ön. Efter ett dyk på en timmes tid åkte vi tillbaka till klubbhuset, grillade korv och hade trevligt. Tillsammans. Nya vänskapsband knöts och alla önskade varandra en trevlig sommar. Malmö Sportdykarklubb, MSDK, är en ideell förening. Jag kan inte nog betona vikten av att vara med i en ideell förening. Du betalar en årsavgift och du får vara med och hjälpa till då och då – gratis. Men det du får tillbaka går inte att värdesätta i pengar.

 

 

Ordens och tankens kraft
3/5-2017


1425698_10152409892402388_1660106414_n[2]Man säger att pennan är starkare än svärdet. Att ordet är så starkt så att det överträffar det mesta.  Våra tankar är ord och vi tänker mellan 60-65 000 tankar om dagen. Alla dessa tankar är inte nya och fräscha för dagen, utan de flesta är upprepningar, präglade av vårt liv, vad vi har fått lära oss genom åren och vad vi själva tror, eller tror att vi tror.. Oftast är vi inte så snälla mot oss utan det vi tänker är till stor del negativa tankar om oss själva.

Tankens kraft – så stark. Som så mycket annat kan man träna även sin tanke och ändra inriktning på den, att välja vilken tankegång som ska få finnas närvarande i livet. Tankarna påverkar våra känslor som i sin tur påverkar vårt beteende. Hur vill jag då att livet ska se ut? Vilken inställning vill jag ha? Som bekant så sprids allt som ringar på vattnet; om det negativa får näring så sprids det, likaväl som det positiva. Jag har länge tränat på detta att faktiskt välja vad jag vill tänka. Att börja dagen på rätt sätt med en positiv inställning istället för en negativ. Oftast går det riktigt bra och det krävs inte så mycket kraft längre. Mycket handlar ju om träning och vana. jag kan träna min tankegång så som jag tränar mina muskler – ett steg i taget. Ibland misslyckas jag så klart, men kan mycket bättre nu vila i den situationen än innan och tänka: ”Det går över snart.” Acceptans.

Men för några månader sen misslyckades jag kapitalt. Jag gjorde en hjärtstudie i januari, där allt såg fint ut, förutom en misstanke om förträngning i kranskärlen. Sen var det kört. För att kolla upp detta skulle jag göra en kontraströntgen av hjärtat. Fram tills dess skenade min fantasi. På natten var det fritt fram för de mest otroliga berättelser och jag drömde än det ena, än det andra. Jag hade uppslag för hur många filmer och böcker som helst på temat drama.  Jag kunde knappt cykla längre utan att få andnöd. Eftersom jag inte hade några symtom innan trodde jag att jag successivt hade vant mig vid detta ”sjukdomstillstånd”. ”Sitter det mellan öronen eller är det på riktigt?” Det var ju samma sak; jag kunde absolut inte skilja på om det var min tanke som spelade mig ett spratt eller om det verkligen var på riktigt.

Mark Twain sa: ”Jag är en mycket gammal man och har upplevt många svårigheter, men de flesta av dem inträffade aldrig!”

Jag gjorde kontraströntgen och är frisk som en nötkärna.

Det räcker nu. Jag är nöjd.

Jag har fått mig en rejäl tankeställare och kommer ännu mer leva som jag lär: Vara här och nu i stunden. Det enda vi med säkerhet vet. Namasté

 

Take a soulwalk

24/4-2017

IMG_8007 (2)Take a soulwalk, ta en promenad med dig själv. Gå alldeles ensam och se att i ensamheten och tystnaden sker det under. Helt plötsligt har du tid att lyssna inåt, att få höra din egen röst som allt som oftast dränks i det konstanta brus de flesta av oss lever i. Det enkla är det bästa.
Att promenera är ett av de mest kraftfulla verktyg som finns. Det är så enkelt att vi lätt glömmer bort det. Vi säger att vi inte har tid, att det går för långsamt. Så var det för mig för några år sedan. Jag hade absolut inte tid med detta. Om jag skulle någonstans fick det bli med cykel eller bil. Men nu går jag gärna och länge och också med ett annat syfte. Kanske har det med åldern att göra…

Jag har gått en lång runda idag. jag behövde det särskilt mycket idag för att samla mina tankar som har varit ganska dimmiga en tid. När jag går tänker jag att jag ska bli tom i tanken, att jag ska se mig omkring och verkligen iaktta det jag går förbi. Närvaro. Gående meditation. Jag passar också på att andas de där extra djupa andetagen som livnär och sätter fart på hela kroppen. Härligt! På vägen mötte jag en ekorre. Vi stannade upp båda två och tittade länge på varandra. Solöga säger: Ut med det gamla och in med det nya. Min gåva till dig är upptäckarglädje. Gör dig av med det gamla och skapa därigenom nya möjligheter. Så kan det vara. Dags att städa ut lite, rensa garderoberna, både inombords och hemma.

När jag går får jag upp bilder och tankar, utan någon egentlig ansträngning. De kommer i avslappningen helt naturligt. Det kan vara saker som jag grunnat på en tid som helt plötsligt klarnar, en aha-upplevelse som säger att det är ju så här jag ska göra. Helt naturligt dyker det upp lösningar, nya idéer, minnen samtidigt som jag rör på mig, håller kropp och sinne igång. Fantastiskt. Sole (sula) och soul (själ) uttalas på samma vis. Det är ingen slump. När vi går kommer vi i kontakt med oss själva på ett helt annat vis. Vi närmar oss vår egen sanning, vår egen inre ocean. ”Jag gick ut på en promenad, men det slutade med att jag var ute till solnedgången. För att gå ut – upptäckte jag – var i själva verket att gå in.” Så sa för länge sedan en klok upptäcktsresande. Dessa ord gäller än idag. Våren är i antågande. Det är härligt att vara ute. Passa på du med:

Take a soulwalk! <3

 

Att skapa tillit
10/4-2017

IMG_8227Sedan en tid tillbaka har jag yoga för ensamkommande flyktingar på ett boende här i närheten. Det är mestadels killar i 15-års åldern. Jag tänkte att det kunde vara bra för dem, som jag tycker att yoga är bra för alla människor. Att få en stund i stillhet, i avslappning, en stund i vila utan prestation. Utmanande för många att vara med sig själv, men nödvändigt. Jag vet ingenting om de här killarna, var de kommer ifrån, vad de heter eller hur de mår. Jag kan bara föreställa mig vad de gått igenom. Det jag vet är att de flesta har mycket svårt att sova om natten. Samtidigt vet de ingenting om mig heller mer än att jag är yogalärare och heter Ingrid. Vi utgår därifrån och det känns fint. Vi skapar något i nuet, här och nu, med kroppen i rörelse, med andningen, utan förhoppningar och utan krav. Det får bli som det blir, men jag tänker att en tanke från min sida är att sprida det lugn jag förhoppningsvis utstrålar.

Vi startar passet och jag berättar kort vad yoga handlar om; här finns ingen tävling eller jämförelse, inget mål att just hit ska alla nå. Var och en utgår från sig själv. Om de kan får de gärna blunda eller hitta en punkt framför sig där de kan vila ögonen, allt för att rikta fokus inåt och inte vara så mycket utanför sig själva. Jag berättar för dem att det handlar om att få upp ett flöde i kroppen, att värma kroppen inifrån och ut, att få en mjukhet och en ökad kroppsmedvetenhet. Vi börjar passet sittande, gör en kroppsscanning och låter kroppen slappna av bit för bit. Jag pratar mycket om andningen, att låta andetaget leda in i de olika rörelserna. Att känna sin begränsning men också sin styrka. Genast ska en kille gå på toaletten. Han kommer inte tillbaka… Han tycker kanske det blev för mycket prat om andning. Resten av gruppen fortsätter. Helt plötsligt får en av killarna ett helt galet skrattanfall. Han fullständigt tokskrattar och vet inte riktigt vart han ska ta vägen. ”Det är helt ok. Släpp ut och iväg det du inte behöver bära mer.” Han blir kvar och skrattar i omgångar under hela passet, så befriande. Passet fortsätter medan killarna pustar och stönar, spända muskler får mjukt tänjas ut, andra slappna av.

Redan andra gången vi möts och samlas sittande, blundar alla killarna, ser avslappnade och närvarande ut. Ett otroligt lugn lägger sig i rummet. Jag förundras och tänker så fort det kan gå. Så härligt att se dessa tonårskillar som gärna tuppar sig med varandra, nu bara hittar läget direkt och ser ut att tycka att det är väldigt vilsamt. I slutet av passet är det shavasana, avslappning. Mjuk musik är på i bakgrunden medan jag ”pratar igenom” kroppen och pratar den in i avslappning. Efter bara någon minut rycker det i en arm här och spritter i ett ben där. Efter några minuter är avslappningen slut men den ene killen vaknar inte. De andra sträcker på sig, vaknar så smått till liv igen, sätter sig upp och vi avslutar med namasté. Han sover djupt vidare. Inte förrän jag stryker honom över armen vaknar han.

Och här blir jag djupt rörd och tänker vilken tillit. Vi har inte setts många gånger men redan nu finns en annan energi i gruppen, en annan atmosfär i det rum vi möts i, kanske är det en trygghet. Att någon somnar så djupt i slutet av ett yogapass har jag aldrig varit med om. Inte många ord utbyts, det är mest jag som pratar, men känslan är helt annorlunda, skapad på bara en liten stund. Det får verkligen bli som det blir….och det blir bra. Namasté

”Att få mötas på riktigt”
27/3-2017

DSC_0090I slutet av januari skickade vi ut olika datum till vänner då de var välkomna på middag hos oss. Det var en liten överlevnadsstrategi från vår sida för att ta oss igenom den dystrare tiden på året. Och hur gör man det bäst, jo genom att träffa vänner och umgås. Nu var vi säkrade!

Det blev middag med hemlagad mat, god dricka till och en filmquiz på det. MEN, det som var speciellt var att för varje kväll hade vi ett tema, ett samtalsämne där var och en fick komma till tals några minuter, med fullt fokus på den personen utan att någon annan fick avbryta. Det är så sällan vi får full uppmärksamhet, får stå i centrum och prata till punkt. Att för några minuter känna att tiden är din, du har allas totala uppmärksamhet, det behöver vi alla lite till mans. För en del kan dessa minuter vara evighetslånga; ”Gudars så hemskt! Vad ska jag prata om?! Jag är inte förberedd!” Men det är just det som är vitsen, att inte få tid till förberedelse, att inte få igång prestationskraven och tänka att man måste säga något smart, begåvat eller roligt, utan att helt enkelt bara få prata, helt kravlöst.

Dessa samtal startades i slutet av middagen, innan kaffet och när de var färdiga var det precis som att det blev en annan atmosfär i rummet. Helt plötsligt var vi bekanta med varandra på ett helt annat sätt. Även om vi har känt många av våra vänner länge blev det alltid något nytt som kom fram, något vi inte riktigt visste innan. Det blev också en annan förståelse, en mjukhet. Tänk så många historier var och en av oss bär på! Vi har faktiskt ingen aning.

På olika kurser kan man vara med om sharing. Det innebär att man får 5-7 minuter som bara är ens egna. Man kan prata om man vill det, man kan sitta tyst, få beröring, mm. Men det viktiga är att just dessa minuter är dina, du förvaltar dem på absolut bästa sätt, så som du vill. Vill du sitta tyst då gör du det, du bestämmer. Tiden är din.

En tid när båda barnen bodde hemma, avslutade vi veckan med att ha sharing. Det blev på något vis veckans upplevelse. Här fanns en stund att få ventilera något man bar på, utan att det skulle diskuteras efteråt. För det är det som är det fina med sharing; du kan släppa loss i princip vad som helst, låta orden komma och försvinna ut i luften, utan diskussion. Det kan vara väldigt skönt att slippa andra människors åsikter ibland. Orden kanske bara ska ut, du lättar på trycket inombords och så är det bra med det.

Att få mötas i gemenskap, känna att man är sedd, att få en stund tillsammans är guld värt. Att också tåla sig, lyssna på någon annan och inte hela tiden själv stå i centrum är också viktigt. Win win på alla håll. I vår vardag där livet ibland rusar fram kan sharing vara ett sätt för familjer att få mötas en stund. Det tar inte särskilt lång tid, det kräver ingen förberedelse, det enda som krävs är din närvaro. Men effekten sitter i länge.

 

”Om att välja inställning inför dagen”
21/3-2017
DSC_0338Denna tavla hänger ovanför vår säng, en otroligt vacker tavla målad på glas, i guld och KRAM-märkt av min fina vän och konstnär Anna Svensson. Den utstrålar en sån frid, ett oerhört samförstånd och en ljuv ömhet. Jag körde 15 mil för att köpa den! Otroligt! Tavlan ger en grund till Hasse och mig. Mycket närhet, kärlek och kramar. Vi är inte alltid överens men känslan och tanken är en ömsint respekt. Att låta varandra växa och gå sida vid sida. Här i sängen börjar också vårt första samtal för dagen. Vi har valt att starta dagen genom att servera varandra italienskt nybryggt espressokaffe på sängen. Som en kärleksgest. Härifrån utgår vårt samtal och oavsett hur vädret är, hur vi är, hur dagen är, börjar vi den i positiv anda: ”Åh, vad härligt med alla dessa olika grå nyanser på himlen!” ”Undras vad denna dag har att erbjuda.” Det är ett statement och en träning att göra så här och inget självspelande piano på något sätt. Att helt enkelt bestämma sig för vilka tankar som ska få utrymme och ta plats.

Jag är en person som förr lätt kunde falla i självömkan. Det var synd om mig, det mesta var tråkigt och framför allt var jag själv ytterst tråkig. Med dessa tankar snurrandes inombords blev ingenting särskilt mycket lustigare. Tills jag gjorde ett val. Detta är mitt liv, jag tar kommandot över det innan någon annan gör det. Jag vill vara närvarande i livet, här och nu. Vad vill jag få in mer av i livet? Precis som i historien om den gamle indianen som pratar med sitt barnbarn; ”Det finns två vargar inom dig. Den ena fokuserar på ilska, aggressivitet och rädsla. Den andra väljer det goda, ljusa och positiva. Vilken av dem som vinner beror på vem du matar.”

Jag väljer att mata vargen med det ljusa sinnelaget utan att för den skull gå genom livet med skygglappar. Jag väljer att börja dagen i ljus anda och förhoppningsvis håller den energin i sig och jag kan sprida den till de jag möter under dagen och pytsa ut lite här och lite där. <3

 

”Om att släppa taget och att lita på livet.”

13/3-2017

DSC_0522Detta är en av mina mest minnesrika dagar, dagen då vår dotter fick en häst. Hon hade ingen aning om vad som var på gång. Det viskades, smögs och ordnades dagarna innan och vi höll alla på att spricka och var livrädda att vi skulle försäga oss. Hon skulle inte veta någonting utan det skulle verkligen bli en överraskning.

Denna dag tror hon att hon ska titta på hundvalpar. De ska bara in om och titta på en häst i stallet, så där bara..Fortfarande helt ovetandes går hon stallgången fram och tillbaka och ser inte lappen där det står: Ägare Tove Banheden…

Sedan är det skratt och tårar om vartannat och lyckan är total.

Det har nu gått drygt fem månader sen vi fick en ny medlem i familjen och ja, han engagerar oss alla. Det är fantastiskt så många samtalsämnen man kan hitta på runt middagsbordet som har med denna häst att göra. Engagemanget är totalt.

Jag hade mina dubier i början och under flera år sa jag nej. ”Det blir ingen egen häst så länge du bor hemma. Du har ingen aning om hur mycket arbete det är. Det är inte bara att rida, allt annat runt omkring ska också skötas.” Som ett mantra upprepades dessa meningar.

Plötsligt är det bara rätt tillfälle. Allt faller på plats. Argumenten bara försvinner, motståndet rinner bort och en annan känsla infinner sig. Det kanske är dags att släppa taget nu och ha tillit. Tillit till att det är absolut rätt ögonblick. Tillit till att hon kommer klara av ett så stort ansvar. Helt plötsligt går det inte längre att säga nej, av gammal vana. Tiden är inne.

En mer engagerad ryttare och ägare får man leta efter. Det ryktas, putsas utrustning och sopas stallgång så det står härliga till. De är unga båda två, Tove och Tommy, och växer tillsammans in i varandras liv. Han skolas om från galoppör till ridhäst, Tove skolas in i vuxenlivet med ökat ansvar men också ökad frihet och självständighet. Han är ibland tonåring och sätter sig på tvären och gör konstiga saker som ingen riktigt förstår. Hon tar ledarrollen och guidar honom så att han förstår vem som är ledaren. Han är hennes bäste vän att luta sig emot när livet stormar hos en tonåring.

Det är fint att se dem växa tillsammans och jag är otroligt stolt.

 

”Den som har haft bråttom länge, måste vänta in sin själ.”

6/3-2017

085

När Hasse och jag flög hem från Frankrike för en tid sedan, så säger han på flygplatsen: ”När indianer har varit ute och flugit, stannar de en stund på flygplatsen och väntar in sin själ.” Ingen indian i närheten men kanske en tanke att det skulle behövas lite till mans då och då. Den meningen satte sig hos mig, liksom ”rubrikmeningen”. Så fint.

Att ta hand om sig och för en stund bara vänta, vänta in sig själv och känna att allt är på plats igen. Tålamod och tillit och förstå att i väntan och i ”ingentings” varande sker egentligen hur mycket som helst. Jag hade gladeligen gått in i detta själsrum lite oftare – detta andrum – för att andas och vänta in mig själv.

Vi skulle alla behöva ett sådant rum, inte bara efter en flygtur utan minsann efter varje dags flygtur ut i livet. Så många intryck, så många beslut och så många tankar som passerar dagligen. Det är inte rimligt och inte möjligt att ta in allt detta. Min hjärna är definitivt inte gjord för det och jag tror inte den är särskilt ensam om att känna så. För mycket input och hela hårddisken kraschar.

Jag är en aktiv och kreativ människa och drar gladeligen igång mängder av event och evenemang för att jag tycker det är fantastiskt roligt. Jag vill hjälpa och dela med mig av vad jag kan, lära ut och umgås med andra. Det fullkomligt bubblar inombords ibland. Men ska jag fungera fullt ut måste jag också backa eller ta några steg åt sidan. Som tur var har jag också min livboj vid min sida, min soul mate som bara med sin blotta närvaro får mig att förstå att nu räcker det… Tagga ner…:)
Då väljer jag att få vara ensam en stund eller gå ut i naturen och hämta hem mig. I tystnaden växer min inre röst, jag bara vilar och efter en stund hittar jag guidningen igen. Jag känner efter vad jag verkligen vill och kan och hur mycket jag mäktar med.

Vi behöver alla vårt inre rum, för en paus och vila, för att sen i vår fulla kraft återvända till nära och kära, arbete och uppgifter som ska göras. Till livet.

En stunds kärlek till dig själv för att sedan kunna ge kärlek till andra. <3

 

”Både hälsa och sjukdom kommer in genom munnen.”

20/2-2017

086

Allting hänger ihop. Vi behöver bra mat att bygga upp vår kropp med, vi behöver röra på oss så att livet flödar inom oss och vi behöver andas….rätt.

Citatet ovan kommer även detta från Janejsh Vaidyas bok Maten är min medicin och i min egen tolkning tänker jag att detta gäller även andningen. Hälsa kommer in genom munnen i form av det långa livgivande andetaget. Jag tänkte att dagens blogg skulle få handla just om andningen.

Det bästa i livet är faktiskt gratis; kramar, vänliga ord, andningen, mm. I mina yogaklasser väver jag hela tiden in andningens betydelse. Den hjälper oss att komma ner i kroppen, att landa och vara på plats i rummet. Den hjälper oss att släppa taget om alla måsten och istället känna närvaro i stunden. Fokus och samtidigt avslappning. Tänk; det första vi gör i livet är att andas in och det sista vi gör är att andas ut. Och däremellan är det en massa andetag som vi egentligen inte är så medvetna om. Att då och då ta några medvetna andetag och känna in skillnaden före och efter är verkligen ingen dum idé. Dessutom är det ju alldeles gratis och något vi ständigt bär med oss!

Jag använder andningen medvetet i många olika sammanhang, långt utanför yogamattan. Det hjälper mig att se på livet på ett annat vis, det sänker axlarna och stressnivån i kroppen och det håller livsandarna igång. Tänk att du befinner dig i den där bilkön och en riktig retsticka tränger sig före! Istället för att ställa dig på tutan och skälla som en bandhund, ta tre djupa andetag och känn hur ilskan rinner av dig. Förmodligen hade den här personen lite mer bråttom än du eller så spelar det faktiskt ingen roll varför det blev så här. Det som spelar roll är reaktionen hos dig. Att bli galet arg tar en så enorm kraft och denna kraft kan man ha till något mycket bättre.

Sjukhusbesök och tandläkarbesök ökar lätt pulsen hos mig. Här tränas min tillitsförmåga på högsta nivå; att lämna över mig till någon annan och att inte hela tiden ha koll. De tar väl hand om mig och de kan sin sak. Men vissa saker gör faktiskt ont. Att då istället andas igenom smärtan, djupa andetag som hjälper mig att slappna av och hålla fokus på min andning och låta andetaget bli som en våg inom mig hjälper mig att tänka på något annat. Och plötsligt är besöket över!

En vän till mig skulle häromdagen ta in hästarna från hagen tillsammans med sin dotter och kompis. Hästarna var något vilda och ystra och plötsligt blir kompisen sparkad i solarplexus så att hon tappar andan. En hästhov i full kraft träffar mitt i magen. Allt stannar upp, flickan får inte luft utan det blir totalstockning i kroppen. Vidgade, skräckfyllda ögon och panik inombords. Då kommer min vän till undsättning: ”Titta på mig! Lyft dina armar och andas med mig! Djupa långa andetag! Andas ner i din mage! Titta på mig!” Snart kommer andningen tillbaka till henne igen, paniken släpper taget om henne och hon mjuknar i kroppen. De behövde aldrig åka till sjukhuset för kontroll utan detta snabba ingripande var tillräckligt. Min vän kommer ibland på mina yogaklasser och berättar hur yogarörelserna hjälper henne i hennes dagliga arbete. Hon har även en dotter som är en mycket duktig ryttare. Hennes dotter brukar andas tillsammans med sin annars ganska busiga häst och detta lugnar och connectar dem båda. Team work!

Några medvetna andetag om dagen kan göra stor skillnad – på bussen, i bilen, när du startar upp din dator. Prova! <3

 

 

 

”Om du tar hand om dig själv kommer de goda sakerna tillbaka till ditt liv.”
13/2-2017

Så där ja, nu har vi tagit oss igenom vår månad med särskilt fokus på hälsan och i synnerhet maten. Det har blivit en fin start på det nya året. Ett sätt att stanna upp i tillvaron, nu när även naturen stannar upp, vilar sig och kraftsamlar sig inför ljusets och värmens återvändo. Det känns som en bra vald tidpunkt att göra detta och att vi har gått hand i hand med  livet runt omkring.

I morse var det dags att återvända till en av våra ”gamla” vanor; att starta dagen med en kopp nylagat espressobryggt italienskt kaffe i sängen. En månad sen sist. :) Detta kaffe har varit utbytt mot en kopp kokt vatten istället, vilket inte kändes så kul i början, men nu när det äntligen var dags att få det där goda välluktande kaffet igen, blev det faktiskt lite platt fall. Ingen av oss blev särskilt imponerade. ”Smakade det så här innan eller har våra smaklökar helt justerats…?” Vi får faktiskt se hur det går med detta. Jag är inte helt säker på att denna start på dagen med italiensk kaffe kommer återvända till vårt liv igen.

Hur som helst kommer vi fortsätta med att inspireras av den ayurvediska maten och laga mat därefter. Vi mår väldigt bra av den alla tre här hemma. Nu är ändå hela skafferiets och kylens innehåll av ingredienser utbytta till andra råvaror så vi kan lika gärna fortsätta att laga mat från grunden, att känna den här härliga men precis rätta mättnadskänslan och lättheten som finns i kroppen.

En effekt vi märkt av denna kost, och framför allt Hasse, är att när vi väl vaknar på morgonen, vid vilken tidpunkt som helst, är det nästan omöjligt att somna om. Hjärnan är aktiv direkt och ”tankarna far som på en motorväg.” Förr kunde vi båda somna om, till och med mellan snoozningarna. Omöjligt nu för tiden. Vi är på G direkt, kan man säga. :)

Här kommer veckans två favoritrecept, lätta och välsmakade. Varsågoda!

Falafel cirka 12 stycken

16735440_10210830717357910_432372138_o

4 dl kokta kikärter
1/2 gul lök
2 ägg
1 msk pressad citron
2 vitlöksklyftor
1/2 tsk malen koriander
2 krm malen kummin
1 krm salt
1 krm svartpeppar
1/2 dl majsströbröd
ev 2 msk hackad färsk persilja

Sätt ugnen på 225 grader. Låt kikärterna ligga i blöt över natten. Skölj och koka dem i nytt vatten i 1 timme, alternativt använd förkokta kikärter. Mixa kikärterna med lök, ägg, citronsaft, vitlök och kryddor. Fyll på med majsströbröd och ev. persilja och mixa ihop till en smet. Låt stå i 10 minuter. Gör små bollar och lägg på en plåt täckt med bakplåtspapper. Grädda i 15 minuter.

Dessa falafel blir väldigt goda! Inte alls så feta och hårda som de kan bli när man steker dem på stekjärn i olja. De kan varmt rekommenderas.

Ananasglass med kokos 4 personer

16736341_10210830806960150_1893957801_n

150 g mogen ananas
100 g mango
1/2 vaniljstång
2 dl kokosmjölk, den krämiga delen (skaka inte burken)
2 msk kokosflingor
1-2 msk honung

 

 

 

 

 

 

Dela ananas och mango i bitar. Lägg bitarna i en påse och stoppa i frysen. Låt ligga i 2-3 timmar tills frukten är nästan fryst. Dela vaniljstången på längden och skrapa ur fröna. Mixa de frysta ananasbitarna med en stavmixer eller matberedare. Tillsätt kokosmjölk och vaniljfrön. Smaka av med honung. Tillsätt kokosflingor samt mangobitar och mixa till en sorbet (spara gärna några mangobitar omixade till att dekorera med). Ät glassen som en mjuk sorbet eller lägg den i en form och frys i cirka 1 1/2 timme (rör då och då).

En frisk och god efterrätt!

 

”Mirakel sker hela tiden, men vi upptäcker dem bara om vi öppnar ögonen.”

7/2-2017

Så är vi inne på den fjärde veckan och egentligen den sista veckan, enligt hur vi tänkte från början. Men vi fortsätter. Hela familjen mår så fantastiskt bra av denna mat, så det finns ingen anledning att sluta då. Men för att detta ska bli vår hållbara livsstil blir det också utan pekpinnar. Vi ”glider” in i detta för att det passar oss så bra. Till och med tonårsdottern här hemma är mer än nöjd med måltiderna, särskilt frukostarna. Vi tar till oss av godbitarna och fortsätter att lära alltmer om en hälsosam kost och en hälsosam livsstil. Det går hand i hand med hur vi lever för övrigt. Det kanske inte passar alla, men kanske kan du hitta något tips här i alla fall, något recept som tilltalar dig lite extra.

En upplevelse är den renhet och lätthet som känns i kroppen. Kroppen får den näring som behövs och tar upp den lätt. En annan iakttagelse är att man faktiskt blir mätt medan man äter, för att vi äter långsamt och mer medvetet, tuggar maten och inte bara sköljer ner den. Helt naturligt och inget märkligt med det, inget; ”tugga nu maten tjugo gånger innan du sväljer den”, utan det bara blir att vi äter långsammare. Detta gör att man hinner bli mätt under måltiden och inte tjugo minuter efteråt då man snarare hamnar i matkoma för att man ätit alldeles för fort och för mycket, ännu en gång. Det är också spännande att se hur ingredienserna skiftar och byts ut i hyllor, skåp och kylskåp; andra råvaror, andra kryddor, andra smakupplevelser, som i recepten här nedan. Tänk en chokladpaj med ingefära! Va, är det möjligt?!

Här kommer två recept där det ena är en väldigt lättlagad paj och den andra en alldeles galet förtjusande tårta. Helt oemotståndlig! Den håller flera dagar i kylen men försvinner garanterat innan dess.

Tomat- och olivpaj med råris 6 personer

2

Pajskal
2 1/2 dl råris
2 ägg
1/2 tsk svartpeppar
1 tsk salt
1 tsk curry
Fyllning
6-8 tomater i blandade färger
15 svarta oliver utan kärnor
3 ägg
1 1/4 dl mjölk
1 tsk salt
1/2 tsk svartpeppar
1 krm gurkmeja
2 vitlöksklyftor, 3 msk färsk timjan, 3 msk färsk basilika, 100 g fetaost

Sätt ugnen på 200 grader. Koka riset, häll av vattnet och låt kallna. Blanda alla ingredienser väl och bred ut i en smord form så att botten och kanter täcks. Förgrädda pajskalet i ugnen i 15 minuter. Skiva tomaterna i 1 centimeter tjocka skivor och lägg dem i det förgräddade pajskalet tillsammans med oliverna. Vispa ihop ägg, mjölk och kryddor samt pressad vitlök. Hacka timjan och basilika, lägg ner i blandningen och häll den över tomater och oliver i pajskalet. Smula till sist över fetaosten. Grädda i cirka 35 minuter eller tills äggstanningen stelnat.

Chokladpaj med ingefära och lime 10-12 personer

chokladpaj-med-ingefc3a4ra-lime-uppslag-ur-maten-c3a4r-min-medicin-av-janesh-vaidya-recension-av-livsaptit

 

 

 

 

 

 

 


Botten
200 g mandlar
15 dadlar
3/4 dl ekologisk kakao
Mellanlager
100 g hasselnötter
1/2 dl valnötter
2 msk riven färsk ingefära (eller 2 tsk malen ingefära)
3 msk agavesirap
2 msk pressad lime
Övre lager
3/4 dl kokosolja
3/4 dl ekologisk kakao
2 msk riven ingefära

Låt mandeln ligga i blöt över natten. Häll av vattnet och mal den i en mixer. Tillsätt dadlarna och mixa samman till en massa. Häll i kakao och blanda väl. Tryck ut smeten i en form med löstagbar botten täckt med bakplåtspapper.
Mixa hasselnötter och valnötter. Riv ingefäran och pressa ur saften. Tillsätt agavesirap, saften från ingefäran samt limesaft. Tryck ut smeten i formen.
Värm lite vatten i en kastrull och sätt en djup tallrik över utan att den nuddar vattnet. Häll i kokosolja och låt den smälta. Ta tallriken från kastrullen. Häll i kakao och ingefärssaft och blanda väl. Häll blandningen över mellanlagret och ställ in formen i frysen.
Låt stelna i cirka en timme. Ta fram pajen och låt stå en stund innan servering.

 

”Ett gott liv innebär att ta väl hand om sig själv.”

30/1-2017

Vi är nu inne på tredje veckan och det börjar sätta sig nu. Kokt vatten inleder vår dag, istället för kaffe och det känns hur naturligt som helst. Som något vi gjort i en evighet. Det är inte så himla märkligt längre att äta med noggrannhet och omsorg, att fundera lite extra över vad som sätts på bordet. Det börjar bli lätt. Vi börjar även prata om att detta kommer bli en varaktighet, inte bara ett experiment som håller på i en månads tid, sen är det bra med det. Nej, en hållbarhet för att det är så viktigt vad vi äter och det går verkligen hand i hand med hur vi tänker.

För att detta också ska hålla i sig har vi lovat varandra att inget är helt förbjudet. Är det så att någon av oss blir väldigt sugen på något så är det tillåtet. Annars kan inte denna livsstil bli långvarig. Jag har aldrig kunnat banta eller följa en stenhård diet. Jag har alldeles för mycket egen vilja och frihet i mig så att en diet som ska följas till punkt och pricka skulle göra att jag sparkade bakut. Men finns det en tillåtande attityd så fungerar det på lång sikt. Det som är riktigt dåligt för kroppen vill vi ändå inte ha.

Det finns vissa saker jag saknar med denna kost och något jag saknar alldeles särskilt är – knäckebröd…Så har det alltid varit. Förr, när jag reste utomlands och man inte kunde hitta all världens mat överallt, var det just knäckebröd jag saknade allra mest. Så är det fortfarande och då tror jag helt enkelt att min kropp bara behöver det. :)  Hasse har sån tur att han inte saknar någonting. Han mår bara toppen.

Här kommer två recept, där det ena är på medelhavsbiffar. Dessa är så galet goda och har varit med på nästan alla yoga-retreats jag har haft i Beddingestrand. Mycket uppskattade!

Gröna medelhavsbiffar, ca 10 stycken

gronsaksbiffar2

1/2 – 1 grön chili

2 dl finhackad färsk spenat

1 dl soltorkade tomater

100 g getost

1 broccoli

2 ägg

1 krm salt

1 krm svartpeppar

1 tsk torkad oregano

1 tsk torkad basilika

1 dl majsströbröd

Sätt ugnen på 200 grader. Finhacka chilin. Finhacka spenaten. Klipp de soltorkade tomaterna i små bitar. Skär getosten i små bitar. Mixa broccolin, både buketten och stammen, med ägg, kryddor och chili. Blanda i spenat, tomater och getost. Mixa inte! Blanda i ströbrödet. Låt stå i tio minuter. Rulla till dolmar och grädda i tjugo minuter.

 

Stekta kaneläpplen med päronkräm & rostade pumpakärnor, 4 personer

stekta_kanel_applen_460x330

 

 

 

 

 

 

 

 

Rostade pumpakärnor                                        

1 dl pumpakärnor

1 tsk agavesirap

1/2 krm malen kardemumma

1 krm malen kanel

Stekta äpplen                                                        

3 äpplen

1/3 vaniljstång

1 1/2 tsk malen ingefära

1 1/2 tsk malen kanel

1 msk pressad citron

smör till stekning

Päronkräm                                                             

2 mogna stora päron

1/3 vaniljstång

ev tranbär till garnering

Häll pumpakärnorna i  en medelvarm panna och rosta dem i cirka 15 minuter  under omrörning. Tillsätt agavesirap och kryddor mot slutet och rosta ytterligare tre minuter under omrörning. Ta pannan från värmen och låt blandningen svalna.

Skala äpplena, kärna ur och skiva dem tunt. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna. Lägg äppelskivorna i en plastpåse och tillsätt vaniljfrön, kryddor och pressad citron. Knyt ihop påsen och låt marinera i kylen i minst 15 minuter. Stek äpplena i smör i en stekpanna på medelhög värme i cirka 10-15 minuter tills de blivit mjuka.

Gör päronkrämen strax före servering. Skala päronen, kärna ur och skär dem i skivor. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna. Mixa päron och vaniljfrön till en slät kräm i en mixer. Fördela äpplena i fyra glas. Strö över pumpakärnor, lägg på päronkrämen och toppa med resten av kärnorna. Fantastiskt gott!

 

 

”Disciplin är din räls till framgång; fortsätt framåt som ett tåg oavsett om färden går genom en tunnel eller över en bro.” 

23/1-2017

En vecka har gått sen vi satte igång med den ayurvediska maten. En vecka med ”ömsom vin ömsom vatten” – enbart som ett uttryck så klart. Vatten dricker vi jämt och ständigt, och kokt vatten på morgonen som en särskild utrensningsritual. Hur har vi mått då? Redan andra dagen kom huvudvärken på grund av att vi inte dricker något kaffe nu över huvud taget. Eftersom vi dragit ner på kaffe sen lång tid tillbaka, märktes det inte så mycket av det faktiskt. Men det har varit andra symtom såsom ont i njurarna, metallsmak i munnen, törst och en otrolig trötthet. En märklig sumhet i kroppen…Tur att vi är två så att vi kan stärka varandra, för oftast mår vi inte dåligt samtidigt utan det skiftar.

Varför utsätter vi oss för detta då, när det bara verkar väldigt jobbigt? Jo, nu efter en vecka börjar vi komma ut på andra sidan, se ljuset i tunneln och att allt går lättare. Det känns som att den värsta utrensningen är över. Vi tror också verkligen på att mat är medicin. Närproducerat, inte processad mat, utan hemlagad mat så mycket det går och vad man orkar med att göra. Mycket frukt, grönsaker, bönor och nötter. Det är faktiskt som ett litet äventyr för oss att ännu mer djupdyka i en hälsosam kost och laga mat på annat vis. Att för en tid ha särskilt fokus på vad vi äter och hur det smakar. Inte bara äta för att överleva – hastigt skyffla i sig något – utan snarare leva för att äta. Så många olika smaker! Så många olika dofter och bekantskaper! Och mat från hela världen.

Vi har lagat två mål mat varje dag, Några riktiga höjdare och något enstaka recept som nog blir en engångsföreteelse. Frukostarna är underbara, mättande och lätta att göra, så de rekommenderas verkligen.

Här kommer två recept. Portionerna är små och i början undrar man verkligen om man kommer bli mätt. Det blir man. Det är mycket näring i maten. I rödbetspajen är skalet gjort på råris och ägg. Tänk; inget mjöl, smör eller vatten! Att det bara kan vara möjligt. :)

Chiagröt 2 personer

16107817_10210574307387821_2007953343_o (1)2 msk chia

1 1/2 dl vatten

1/2 krm saffran

1 msk kokosflingor

4 torkade fikon

1 dl färska eller frysta hallon

Lägg chiafröna i vattnet tillsammans med saffran och kokos och låt stå i cirka tio minuter. Rör om. Skär fikonen i mindre bitar, lägg dem i gröten och toppa med hallonen. Om du vill ha varm gröt, värm lite grann.

Snabbt och lätt och uppskattat av alla!

Rödbetspaj 8 personer

16229570_10210642722978168_49013400_o

 

 

 

 

 

 

Pajdeg                                                                       

2 1/2 dl råris

2 ägg

1 tsk salt

1/2 tsk svartpeppar

Fyllning

2 morötter

2 rödbetor

1/2 msk färsk riven ingefära

1 msk rapsolja

2 tsk örtsalt

Äggstanning

2 ägg

1 1/2 dl yoghurt (3%)

1 msk färsk hackad basilika

2 tsk tomatpuré

1/2 tsk salt

1/2 tsk svartpeppar

kärnfria oliver

50 g fetaost

Sätt ugnen på 200 grader. Koka riset enligt anvisningarna. Låt svalna. Blanda i ägg och kryddor. Häll smeten i en form, bred ut den med en sked och förgrädda i cirka 15 minuter. När pajen stått i 7-10 minuter i ugnen, ta ut den och tryck upp pajskalet mot kanterna med en sked. Skala och riv morötter och rödbetor grovt. Riv och fräs ingefäran i olja i en panna och tillsätt grönsaksrivet. Fräs i cirka 10 minuter under omrörning. Strö över örtsaltet. Lägg fyllningen i det förgräddade pajskalet. Vispa samman ägg och yoghurt lätt. Hacka basilikan grovt och tillsätt den tillsammans med tomatpurén. Krydda med salt och peppar. Häll smeten över fyllningen och tryck till med en sked så att den sjunker ner ordentligt. Lägg på oliver och fetaost. Grädda i cirka 20-25 minuter tills äggstanningen stelnat.

Smaklig spis!

 

Du behöver bara en dag för att påbörja en förändring – det kan vara vilken dag som helst.”  Janesh Vaidya

16/1-2017

Och så sätter vi igång – spännande att se vad en månads särskild fokus på hälsa kommer göra. Hälsosam mat, meditation, yoga och mycket utevistelse väntar framöver.

Normalt börjar vi våra dagar med italienskt espressobryggt kaffe som vi dricker i sängen. :) En härlig start på dagen där vi också kollar av inställningen till dagen och livet. Idag, när vår hälsomånad inleds, blev det en annan dryck istället – en kopp kokt vatten… Hasse säger: ”Det är ju egentligen inte vad man dricker, utan var och med vem som är det viktiga…”
Så tappert och så fint. <3

frukostar-uppslag-ur-maten-c3a4r-min-medicin-av-janesh-vaidya-recension-av-livsaptitSå här är det; dagen inleds med en kopp hett vatten. Det är som att tvätta kroppen inifrån, att skölja igenom och rensa ut. Därefter mediterar vi i 20 minuter tillsammans och sen är det frukost. På vår första dag blev det chiagröt. Ingen vätska för att maten ska ätas långsamt och inte bara sköljas ner. Under förmiddagen dricker vi en varm dryck med ingefära och citron. Lunch och middag från ”Maten är min medicin”. Mycket utevistelse. Efter första dagen mår vi toppen. :)

 

 

 

Långt innan årsskiftet bestämde Hasse och jag att vi skulle starta det nya året med en detox. Bra att lägga ribban högt för 2017 och vad kan vara viktigare än vår kropp och hälsa. Denna detox har konkretiserats nu. Vi börjar måndagen den 16 januari med en hälsomånad i ayurvedisk anda. Boken ”Maten är min medicin – Ayurveda i ditt kök”” av Janesh Vaidya kommer vara vår ledstjärna.

9789113047966_200x_maten-ar-min-medicin-ayurveda-i-ditt-kok_kartonnage

I denna blogg kommer jag lägga ut tips och råd, hur vi mår och tankar som dyker upp. Följ gärna med här! Förhoppningsvis kan du bli inspirerad och få lite idéer till ett (ännu) bättre och hälsosammare liv.